Endometriosis more than "just" menstrual cramps : A literature review of persons' experiences of living with endometriosis

Endometrios är en kronisk inflammatorisk sjukdom som drabbar ungefär tio procent av alla personer i reproduktiv ålder, födda med en livmoder. Sjukdomen kan medföra besvärliga smärtor för personer som lever med den. Fördröjning av diagnostisering och behandling förekommer för personer som lever med endometrios vilket pekar på en bristande kunskap hos vårdpersonal gentemot dem. Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva personers upplevelser av att leva med endometrios. Litteraturöversikt användes som metod. Sjutton vetenskapligt granskade artiklar inhämtades från PubMed och CINAHL. Inklusionskriterierna var att studiedeltagarna skulle vara mellan 18 – 55 år och leva med en bekräftad endometrios. Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag användes för kvalitetsgranskning. Artiklarnas resultat lästes igenom upprepade gånger och delades därefter i kategorier och subkategorier. Tre kategorier och elva subkategorier identifierades: att leva med symtom (symtom, fysisk aktivitet/funktionsförmåga, privata relationer, sexualitet/reproduktion, känslor/psykisk hälsa samt coping), mötet med sjukvården (att bli diagnostiserad och bemötande) samt påverkan på socioekonomiska aspekter (utbildning, arbete/sjukskrivning och privatekonomi). Samtliga aspekter av personernas liv påverkades av att leva med endometrios. Framförallt smärta hade inverkan på psykiska, fysiska, sociala och ekonomiska aspekter i personernas liv. Att leva med endometrios kan medföra övervägande negativa upplevelser av smärtsamma symtom, nedsatt funktionsförmåga, arbetsförmåga, privatekonomi och psykisk hälsa, negativt bemötande från sjukvårdspersonal samt negativ inverkan på privata relationer och sexualitet/reproduktion. Mer forskning och kunskapsspridning om endometrios behövs. Genom att öka medvetenheten om hur endometrios påverkar livet hos personer som lever med tillståndet kan kunskap bland sjukvårdspersonal samt omhändertagande och bemötande av dessa personer förbättras. Därmed kan personernas sårbarhet bejakas och deras tillit till sjukvården förhoppningsvis förbättras.